.

Allt är en enda stor röra av känslor som svämmar över kanten på en 10 liters hink.
Varför ska det alltid hända dom som försöker vara starka, dom som vill visa sig duktiga och dom som vill vara alla till hands hela tiden?
Varför ska det vara så att man ska behöva gå och fundera över saker, saker som ska vara självklara? Så självklara att man inte ens ska beöva fundera över dom.
Varför ska man hoppas, när det ändå inte hjälper i slutändan att hoppas?
Det leder bara tillbaka till samma ruta som man en gång startade på. Den rutan som man fick kämpa sig för att en gång våga ta steget och hoppa ifrån. Har man en gång vågat hoppa ska det väl inte behöva betyda att man ska bli tillbaka puttat dit igen. Man kan tycka att så borde vara svaret. Men när man själv inte kan påverka något så blir det bara så himla mycket värre. När du själv inte får välja ditt eget slut på din saga, det är då du önskat att du aldrig hoppat!