.

idag har jag gjort bland det jobbigaste sakerna i mitt liv. Jag har gått den sista promenaden, jag har myst med henne för sista gången på mattan i vardagsrummet och jag har tränat den sista gången med henne i skogen. Jag har sagt hej då till min absolut bästa vän.
Jag vet att hon nu kommit till ett ställe där hon får slippa allt ont, där hon kan springa i dom stora öppna skogarna, bada i dom stora blåa sjöarna och bara vara fri. Slippa känna smärta och vara den hund som hon vill vara. Även om hon inte kan vara kvar hos oss i våran familj som vi vill allra mest så finns hon kvar i våra tankar och våra hjärtan. Det kommer du alltid att göra, för du är vår allra första hund och den vi älskar allra mest.

Det känns bra att jag fanns där ända tills hon tog sitt sista andetag. Det känns bra att hon kunde somna in med allas armar runt omkring sig. Jag vet att hon kände sig trygg och även om jag aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv så fick jag säga förväl. Jag fick säga allt som jag ville säga, jag fick se henne stänga ögonon och känna när hennes hjärta slutade slå.
Nu är hon borta och det kommer vara tomt för oss alla, även för Solda som hade henne som största idol. Men vi kommer klara det. För vi har varandra. Jag kommer minnas Nexi som den goaste man kan tänka sig på fyra ben. Jag kommer minnas alla dom lyckliga stunderna. Jag kommer minnas en glad hund som viftade på svansen. 

♥jag älskar dig nexi♥
11/8-01      †        8/4-10