.

hallå
ni kommer inte att tro mig när jag berättar det jag ska säga nu. Men såhär är det. Jag är hemma i Sverige fortfarande och håller på att firar midsommar förfullt. Varför undrar alla då? Jo det ska jag nu berätta.

Vi packade våra väskor in i det sista, sa hej då till mormor som skulle passa huset och vovvis när vi åkte bort. Alla laddade till tusen och bara längtade till att komma till ett soligt spanien.
När vi kommer dit så säger en i restaurangen att vårat plan är 2 timmar försenat. Vi tänker inte mer på det utan fortsätter att äta mat och prata runt. Vi checkar in vårat bagage och ska precis boarda när en röst kopplas på i högtaler i flyg lokalen. Flyget till barcelona är inställt och kommer inte att anlända till oss.
Vi blir chockade och tittar på varandra och tänker att det inte kan vara sant. Vi frågar dom i receptionen och dom säger att det är strejk i frankrike just idag och inga flygplan får passera eller lyfta ur landet. Vårat flygplan är såklart stående där och kan inte lyfta. Vi får även information att nästa plan till barcelona lyfter på måndag. Jag blir helt förkrossad och alla andra i familjen med. Jag vet inte vad jag ska tänka för som vi har sett fram emot det här. Vi avbokar allt och försöker innerligt hitta andra resor. Vi ger upp och lämnar snopet flygplatsen.
I bilen hem känns allt som en dröm, vi försöker intala varandra att vi inte sover och att det inte går att vakna upp ur det här. Väl hemma på grusuppfarten som vi lämnat 5 timmar tidigare, lägger vi oss i våra sängar. Alla helt slut, besvikna och väldigt ledsna.
Jag vaknar tidigt av att det är varmt på mitt rum, går ner och möts av mamma som säger. "Vi som skulle varit i Spanien nu Lina".
vi kämpar och kämpar, ja jag tror pappa, jag och mamma håller på i flera timmar och till slut får vi träff. Eller pappa får det när jag har gett upp och går ner och väcker anna. När vi kommer upp får vi nyheten. Vi ska åka till turkiet istället. Jag och Anna blir så glada så vi tror vi ska gå upp i taket. Vi får åka på solsemester!!
Så imorgon bitti klockan 08.00 åker vi till Alanya, blir borta tills på söndag. Tänkt hur saker och ting kan bli ibland.
Det värsta med allt det här var inte att vi skulle vara hemma om det inte blev något, utan det var det att vi hade sett fram emot att göra något som familj bara vi. Men saker och ting kan lösa sig, det här är verkligen ett bevis på det, det måste ni hålla med om.
Nu får vi bara hoppas att planet lyfter imorgon..