.

sitter och lysnnar på gruppen Five for fighting och låten Superman.
Det har verkligen blivit en av dom finaste låtarna jag vet. På tal om dom finaste sakerna jag vet så är det min Solda. När jag kom till Hallsberg i Söndags och klev in på mitt rum började jag gråta hur mycket som hälst. Bara för att det inte var något på fyra ben, en viftande svans och med glada ögon som mötte mig när jag öppnade dörren. En som alltid är possitiv och aldrig dömmer en, det är verkligen sjukt vad det fattas mig när jag bor här på veckorna. Djur betyder så ofantligt mycket för mig och jag vet att jag som vuxen kommer ha massa djur, för jag skulle aldrig klara mig utan dessa underbara varelser.
Att dom fick en så stor plats i mitt hjärta började med när jag som liten ville ha en hund. Jag ville det så mycket att jag dukade iordning med vattenskål och matskål och låssades att det var någon som åt så jag fick lov att fylla på. En dag kom mamma upp och sa till mig " lina det blir ingen hund", jag kommer ihåg dom orden så starkt, den exakta tonen hon hade när hon försökte säga det så snällt som möjligt. Men som för mig då var dom hemskaste orden som fanns så jag började såklart gråta.
 Men när det då en dag blev så att vi åkte iväg i bilen, förväntans fulla en morgon i oktober för att hämta en hundvalp var det för mig helt overkligt. Precis lika overkligt som när vi klev ur bilen och möttes av en 8 veckors valp som viftade på svansen redo för att bli våran. Redo för att kallas Nexi, redo för att bli min hund. Det var då jag insåg att jag alltid kommer att älska dessa varelser och det var precis det jag gjorde med Nexi och som jag nu gör med Solda.