.

Det här kommer inte bli ett sånt upppiggande inlägg den här gången, för jag är helt enkelt inte glad och sprallig som jag för det mesta brukar vara. Utan just nu så känner jag mig ledsen, orolig och bara helt matt i hela kroppen. Det intensiva skolarbetet börjar ta ut sin rätt och jag känner att jag verkligen är för ambitiös, jag pluggar alldeles för mycket och när jag väl inte pluggar så tänker jag på hur mycket jag borde plugga. Jag vet att det inte är helsosamt att tänka så, men jag vet inte hur jag ska göra för att få bort det. Jag vet även att det bara är jag själv som kan ändra på det, att jag måste börja vara nöjd med det jag gör och att inse att jag faktiskt har gjort något bra. Men varför kan jag då inte bara göra precis som jag skriver, för jag vet ju precis vart felet sitter, men ärligt talat så vet jag inte hur jag ska kunna ändra på mig. Jag är och kommer alltid att vara överambitiösa Lina och i sånna här lägen så önskade jag att jag bara kunde göra något med en klackspark ibland.

Ska jag bryta ihop inför varje prov som jag gjorde idag när jag kom hem ifrån skolan så kommer det här bli ett väldigt jobbigt sista år för mig på gymnasiet och det vill jag inte. Jag vill inte minnas det sista året som en pina, utan jag måste försöka vända proven samt alla läxor till något possitivt. Även om det låter konstigt, men jag tror att det är det jag helt enkelt måste göra. Jag vill kunna se tillbaka på min gymnasietid och minnas det som något bra, inte något jobbigt.